Att vara liten

Många äldre glömmer bort hur det var när man var liten, och hur ens vänner var när man var liten.

Sisådär vid 6-13 och sen 14-18 och sånt.

Jag kom och tänka på det nu på morgonen när min morsa snackade om någon skönhetstävling i England för 7-12 åringar(tv program som gick igår?) och sedan hur syrran har det i skolan med omdömen, betyg och sånt skit. Nämen, mer är väl att jag tänker på den där skönhetstävlingen. (Och litle me sunshine)


Hur kan föräldrar liksom sätta sina inte übervackra barn i en skönhetstävling och lägga tusentals på det och säga till sin unge "du är världens bästa du kommer greja det här, det gör du, och det vet jag" lbalbalblaa, och att det är den enda ungen i världen. Vist jag förstår den coachgrejen. Men hallåååå!!!! MAN KAN JU INTE SÄTTA EN FUL UNGE I TÄVLINGEN VA!! (MOR sa att, ungarna inte hade potential till att bli modeller, och jag har inte sätt programmet, därav min elakhet?)Haha xD Så förlorar alla, och dem är så inne på att vinna, hahha dem måste ju bli helt knäckta då! (MOR sa att, någon mamma grät) Jåå fy fyffan. USCH!

Och sen. Haha lärarna på skolor måste se hur det var när man var liten. Och se på varje individuell elev, så dem inte bli en i mängden (fast dom är det, haha xD). Lärarna måste vara mordärna(stavning?) och ha mycket överseende idag. Men lärarna måste se till att det inte går över gränsen också.

Relativt, relativt Jean. Grattis, nu ska du till Södertälje din sjuke fan! (Japp jag e sjuk jag vet ;D) Har käkat korvstroganÖff tre dagar i rad nu! ;D HHAHAHAA xD