Helvetet

En sak jag skrev i början av 2009... Ha en härlig läsning ;) :D

Helvetes Skildring

Idag, den 10:e februari, står jag och väntar på bussen mot Rönninge. Det är kallt. Klockan är 07:32. Två bussar är sena.

  -Ja, nu äntligen kommer den. Men nej, inte en gammal buss, tänker jag.

Buss 725. Jag kliver på bussen. Det luktar diesel. Chauffören har grått hår. Jag visar honom biljetten, kollar honom i ögonen för att se om han låter mig stiga på. Han ger mig en arg blick och viftar förbi mig. Jag letar efter ett relativt rent säte att sätta mig på. Nästan längst bak, där har de bytt nästan alla säten. Jag sätter mig.

  Bussen börjar åka. Gupp, gupp. klonk! Bussen åkte över ett gupp och bakdelen slog i backen. ”ajjj. Busshelvete” säger jag tyst. Det kändes lite i ryggen när det tog i marken. ”fan att den jävla 708:an aldrig kan vara i tid” tänker jag. Detta är bara början på resan. Vid de 2 nästkommande stationerna kliver ingen på. Konstigt, men buss 708 kanske är precis bakom. Efter den tredje hållplatsen svänger bussen åt höger istället för vänster mot Rönninge station. Jag ryser till lite; en kall kår kryper längsmed ryggraden.

  -  Ojjsan, men nog fan stod det 725 Rönninge station på bussens framsida, tänker jag.

 Två andra personer tjoar till och säger att bussen ska stanna. Men chauffören, kör vidare. En av personerna som tjoade går fram till föraren och ber honom att stanna. Men föraren säger skarpt ”Nej! Sätt dig ner, ni får gå av vid nästa station”

  Bussen svänger upp på motorvägen mot Stockholm. Äsch, jag får snällt sitta kvar på den satans bussen. En sådan där äcklig och jobbig buss som gör att man hatar att åka buss. En mobil utan lurar kan man inte göra mycket med. Jag skickar ett sms till Eleanor att jag tagit fel buss och kommer senare. Väl framme i Hornstull tar jag tunnelbanan. En gammal tunnelbana, en sådan där spöklig från 70-talet(?). Jag är helt ensam i vagnen en station. När jag kommer till T-centralen går jag av tunnelbanan. Vid spärrlinjen står som vanligt massor av SL-vakter som ser slagsmålsglada ut och dela-ut-böter-glada. Vakterna måste vara satans högra hand om man inte har något giltigt färdbevis, men om de har tråkigt kan de få för sig att dela ut böter ändå… Men som tur är klarar jag mig undan denna gång, som vanligt. Jag springer genom stresstunneln, upp och in på tåget! Väl på pendeltåget mot Södertälje Centrum kan jag äntligen pusta ut!